Akvaponi – stor potential med kretsloppsodling

Vi möttes av biologen och kommunala vattenstrategen Björn Oliviusson som har varit med och byggt växthuset i samband med sin doktorsavhandling för KTH. Björn är van vid att ta emot besökare och visa upp växthuset för intresserade parter. Han håller även i utbildningar för eleverna på skolan. Över åren har han haft många besök och tar varje år emot tusentals personer som vill veta mera om akvaponi.

Björn forskar på hur man kan utnyttja vatten och näringsresurserna så energieffektivt som möjligt och sluta kretsloppet inom odlingen. Växthuset är ett så kallat kupolväxthus som kom i en behändig byggsats bestående av trekantiga trästommar och plastskivor beställda från USA och sattes upp på platsen under hösten 2012. Numera finns även liknande växthus som byggs i Sverige till ett försvarbart pris.

Växthuset kombinerar odling av fisk med odling av växter och Björn har varit intresserad av att se hur, vad och hur mycket man kan odla i detta slutna system. Genom åren har han provat olika växter, och började med mer konventionell odling av tomater. Tyvärr visade sig att växthuset blev något för varmt och inte helt optimalt för en tomatodling. Han gick då vidare med att prova mer exotiska växter såsom bananer och papaya. Detta visade sig väldigt lyckat och han producerar nu flera hundra kilo frukter varje år.

Växterna är känsliga för skadeinsekter och detta är något som Björn kämpar med dagligen. Eftersom det slutna vattensystemet är mycket känsligt för kemikalier utifrån, måste han förlita sig på att mekaniskt spola bort skadeinsekterna med vatten, men även bekämpa med nyttodjur såsom parasitsteklar som kan beställas över internet.

Odlingssystemet är baserat på akvaponik, där en rund damm inhyser fiskar av den växtätande arten Tilapia. Fiskarna är skygga, men fredliga och trivs bra att gå i täta stim. De har även en högre tålighet mot sjukdomar och verkar trivas bra i den runda behållaren. Vattnet från dammen förs vidare till odlingslådor fyllda med småstenar. Ingen jord har tillförts till systemet från början, men efter ett antal år i drift har det såklart blivit jordbildning i lådorna av växtmaterialet och det går även att finna daggmaskar som kommit dit i form av ägg på växtrötterna. Växterna får näring från avloppsvattnet från fiskodlingen och renar samtidigt vattnet som sedan kan föras tillbaka till fiskodlingen. Det är ett slutet system såvida på vatten som försvinner vid avdunstning samt genom skörd av växterna samt fisken. Detta betyder att nytt vatten måste tillföras i systemet kontinuerligt. Vidare så tillförs även värme från fjärrvärmesystemet som finns på Berga samt el för belysning och till fläktar under vinterhalvåret. Även fiskarna får mat som tillförs till systemet utifrån. Det mesta är automatiserat och kräver inte att Björn jobbar med växthuset varje dag vilket gör att odlingen ändå är rätt effektiv.

Björn testar att odla många olika växter för att se vad som kan odlas i sammanhanget. Just nu tittar han till exempel på kaffeplantor, men även olika akvarieväxter som han sedan kan sälja. Han driver även upp andra plantor i växthuset som han sedan säljer på till exempel Berga dagarna, då gymnasiet har öppet hus. Att sälja frukter, fiskar och växter har varit en utmaning och är idag inte särskilt lönsamt då det produceras för lite och inte kontinuerligt nog för de flesta butiker och restauranger.

Björn hoppas på att detta sätt att odla kan sprida sig och är intresserad av att se liknande konstruktioner på tak i städerna. Idag utnyttjas inte mycket av spillvärmen från byggnaderna, men skulle kunna hålla liknande växthus igång med produktion även på vintern. Man skulle även kunna utnyttja det dagvatten som samlas på taken till systemet och på det sättet hjälpa de i många fall överbelastade dagvattensystem som finns. Systemet skulle kunna ge frukt och fisk för många hushåll och skulle vara ett attraktivt sätt att minska de långa transporterna av till exempel frukt som finns idag.

Eftersom systemet är vattensnålt skulle det i en större skala ge ett bra tillskott till matproduktionen i länder där vatten är en brist. Detta är något som även blivit mer aktuellt i Sverige under de senaste åren av torka. Systemet i en större skala skulle kunna hjälpa oss att minska importen av mat från andra länder och är något som redan drivs kommersiellt i flertalet andra länder såsom Australien, USA och Sydafrika.

Själv skulle jag inte tacka nej till att SIWI kontoret försågs med närodlade bananer och papaya från vårt tak och ser även fiskodlingen som ett bra alternativ till de konventionella fiskodlingar som finns idag.