Att inte vara vatten värd

Det är ju ett underligt uttryck: Att inte vara vatten värd. Det visar på hur vi har (och på många sätt fortfarande) tagit vatten för givet. Dock är vatten helt väsentligt för mänskligt och annat liv. Miljö- och klimatminister, samt vice statsminister, Per Bolund inledde denna världsvattendag och pekade på hur nuvarande pandemi har belyst hur avgörande vatten är för vår existens. Det var just vatten och hav som ledde Per Bolund in på banan att bli marinbiolog, vilket i sin tur ledde honom in i politiken. Vatten är därmed verkligen en hjärtefråga för Per Bolund som betonade att det finns ett oskattbart värde i att lämna över en välfungerande och välmående sjö-, vatten- och havsmiljö till nästa generation.

Årets Världsvattendag uppmärksammades genom en fullspäckad diskussion i tre delar, anordnat tillsammans med SMHI, Svenskt Vatten och Svenska Kyrkan. Tillsammans med fantastiska panelister, utreddes vad det finns för värden på vatten, hur vi använder vatten idag och vem som bär ansvaret för en hållbar vattenförsörjning i Sverige.

Kan man köpa vatten?

Vatten kan värderas både miljömässigt, ekonomiskt, socialt och filosofiskt. Dagen återspeglade denna mångfald genom talarnas olika perspektiv och bakgrund. Ett av perspektiven som vi fick ta del av, var från Jens Thoms Ivarsson, från Rain Gothenburg, som pratade om att vatten är en begränsad resurs och att det därför är av stort värde att ta hand om det vatten som regnar ner. Förutom att av miljömässiga skäl ta hand om regnvatten, lyfter organisationen vikten av att göra detta till något kreativt och konstnärligt. Ett annat perspektiv som lyftes var utifrån miljöekonomi, var från Julia Wahtra, som diskuterade det ekonomiska värde som kan tas fram, och som kan användas i beslutsunderlag politiskt. Just frågan om vatten kan ha ett ekonomiskt värde, var något som engagerade panelisterna. Detta återknöts också via den fallstudie som togs upp i en förinspelad intervju med Emma Carmody från Environmental Defenders i Australien. Hon diskuterade vattenmarknaden i regionen Murray-Darling Basin, inom vilken rättigheter till vatten köps och säljs. Det är ett sätt att handskas med sinande resurser, men har stora konsekvenser för urbefolkningen i landet. Ett exempel är i regionen New South Wales, där urbefolkningen utgör 10% av populationen, men endast äger 0,2% av vattenrättigheterna. Trots att det fanns snedfördelningar inom ägarskap av vatten innan vattenmarknadssystemet, har det kraftigt förvärrats genom detta system. En av anledningarna till detta är att priserna för vattenrättigheter är väldigt höga, på grund av den vattenbrist som råder i Australien.

Traditionens kunskap

Sveriges urbefolkning, samerna, var representerade i samtalet av Jannie Staffansson, från Samiska Rådet. Som i så många andra frågor, blir urbefolkningar världen över extra utsatta i frågor om klimatförändringar och vattenfrågor. Dessutom är det vanligt att urbefolkning inte kommer till tals. Värdet av kunskapen som många urbefolkningar besitter inom vatten och natur var något som påpekades av flera olika talare som en otrolig tillgång, som behöver värderas ännu högre.

Vem bär ansvaret? 

En gemensam slutsats löd att ansvaret är delat, men att olika parter har olika uppgifter. Det är därmed inte enbart konsumenter, regioner, staten eller företag som ensamma ska visa vägen. I detta uppkommer utmaningar, och förändringar behöver ske för att vi ska lyckas. Exempelvis behöver vi bli bättre på att sprida goda exempel, och bli bra på att kommunicera och dela med oss av vår kunskap, eftersom hur vi pratar om dessa frågor har en betydelse. Ett återkommande ledord var också ”samverkan”, där mötesplatser mellan näringsliv, utbildning, forskning och användning lyftes som exempel.

Något som inte gick att ta miste på under samtalen, är att vatten är extremt värdefullt. Både för miljön, människan, historien, religion, konst, infrastruktur, klimatet, ekonomin och framtiden. En skulle kunna säga att vatten är helt ovärderligt.

Titta gärna på webbinariet i efterhand här.