Blir 2015 året som visar vägen mot ett vatten- och energismart samhälle?

År 2020 ska Sverige ha minskat växthusgasutsläppen med 40 procent, hälften av alla energi ska komma från förnybara källor och vi ska ha uppnått en 20 procentig ökning i energieffektivitet. Men hur går det egentligen med klimatarbetet? Kommer vi lyckas uppnå målen? Dessa frågor diskuterades på frukostmötet ”Mot ett energi- och vattensmart samhälle” tidigare i veckan.

Professor Gustaf Olsson från Lunds Universitet, som länge forskat i kopplingen mellan vatten- och energifrågor, inledde seminariet.  Enligt Gustaf är vi långt ifrån att uppnå de svenska klimatmålen – hela 80 procent av utsläppsminskningarna kvarstår.

Målen ska uppnås genom miljöskatter, utsläppsrätter, CCS (Carbon Capture and Storage) samt investeringar i klimatåtgärder i utvecklingsländer. CCS är inget hållbart alternativ, systemet för utsläppsrätter har inte fungerat och vår elkonsumtion är betydligt högre än i många andra länder vilket innebär att det finns mycket att göra på hemmaplan.

Men vilka energikällor ska man egentligen satsa på? Förnybara bränslen är förstås att föredra men faktum är att fossila bränslen får fem gånger så höga subventioner än förnyelsebara. Av de subventioner som går till förnyelsebart är 46 procent avsatt till biobränslen. Detta är enligt Gustaf inte hållbart då biobränslen har flera nackdelar, bland annat dess höga vattenkonsumtion.

Det mesta biodiesel inom EU kommer från Malaysisk palmolja som bidrar till avskogning. Etanol kommer främst från spannmålsproduktion i Frankrike, Tyskland och Spanien. Med tanke på att vi måste öka livsmedelsproduktionen globalt kan man verkligen ifrågasätta biobränsleframställning baserat på spannmål. Ett annat problem med biobränslen är att energibalansen inte är särskilt bra. För att ta ett exempel ger 1 enhet fossila bränslen enbart 1,7 enheter biobränsle framtaget från majs.

När vi jämför olika förnyelsebara energislag utifrån vattenkonsumtion och markyta ser bilden ut såhär:

Vattenkraft: 0.08 – 17 MWh/km2. 1-300 l/KWh
Vind: 3 – 8 MWh/km2
Biobränslen: Majs: 1 MWh/km2. 0,5 – 90 l/KWh. Palmolja: 0.08 – 0.5 l/KWh
Sol: Upptill 100 MWh/km2

Gustafs budskap är att det finns outnyttjad potential i både vindkraft, solkraft och biogas. Vattenkraften spelar en viktig roll genom att balansera dessa intermittenta energislag.
I Danmark kommer 41 procent av elen från vindkraft (uppmätt under första delen av 2014). Detta kan jämföras med Sveriges 7 procent. När det gäller sol så sjunker priserna och solkraft är numera konkurrenskraftigt menar Gustaf. I Sverige utnyttjar vi endast häften av kapaciteten att producera biogas. Inga nya anläggningar behöver byggas utan genom mer avancerad drift och kontroll kan en betydligt större kapacitet uppnås.

Till frukostseminariet var även en panel inbjuden bestående av Maria Sunér Fleming från Svenskt Näringsliv, Yvonne Ruwaida, statssekreterare på Miljödepartementet och Jacob von Oelreich som är doktorand på KTH.

Enligt Yvonne fanns flera stora miljösatsningar i den lagda budgeten så som att köpa upp skog för bevarande, marksanering och ökade resurser till länsstyrelser så de kan bedriva ett effektivt miljöarbete. Miljöpartiets ambition är även att lägga ett förslag på miljöskatter. Svårast i klimatarbetet är att komma åt konsumtionens påverkan vilket både är svår att mäta och reglera.

Jacob menade att Sverige måste arbeta mer med miljömålen. Vi behöver lämna frivillighetsspåret och införa skarpare styrmedel. Koldioxidskatten exempelvis har haft effekt men kan vara högre. Maria påpekade att Sverige har de högsta miljöskatterna i Sverige och att vi borde fokusera på att få till ett globalt pris på koldioxid istället för att höja skatterna ytterligare. Vidare menade Maria att många av miljömålen är beroende av vad som sker utanför Sveriges gränser. För att uppnå flera av miljömålen krävs internationellt samarbete. Yvonne höll med om detta men menade samtidigt att vi måste ta ansvar på hemmaplan. Sverige har möjlighet att gå före i klimatfrågan och visa att det inte finns någon motsägelse mellan miljösatsningar och en livskraftig industri.

Med det nuvarande politiska läget undrar nog fler än jag hur det kommer att påverka det svenska miljöarbetet. Inte mycket har hänt de senaste fem åren och vi måste vända denna utveckling. Tydligt är att både politisk vilja och samhällsengagemang behövs. Nästa år blir ett intressant år då det både ska beslutas om ett nytt klimatavtal och nya hållbarhetsmål, som även ska implementeras i Sverige.

Låt oss hoppas att 2015 blir ett år som vänder utvecklingen mot det bättre!