Det finns mer än priset att ta hänsyn till när vi köper läkemedel. Men får vi?

Alla var eniga: Vi behöver bättre politisk ledning för att minska utsläpp av läkemedel till vattnet. För att kunna ta hänsyn till mer än bara priset behöver vi bättre miljöriskbedömningar, utrymme att ställa krav och incitamentstrukturer där det inte bara är lägsta pris som gäller. När vi efterfrågar billigt, får vi billigt.

Under förra årets Almedalsvecka lyfte vi för första gången frågan om läkemedels påverkan på våra vattendrag. Fokus var då på problembeskrivningen. Idag, efter ett års aktörssamverkan var det dags att prata om lösningar. Tillsammans med medlemmarna i vår klustergrupp om läkemedel diskuterade vi utmaningar och lösningar på läkemedlens vattenpåverkan. Framför allt antibiotikaresistens har fått mycket uppmärksamhet senaste tiden. Och det är ett bra exempel hur vårt hälsosystem hänger direkt ihop med utsläpp från fabriker i Indien där antibiotikakoncentrationer i vattendragen kan vara lika höga som i vårt blod när vi får en behandling.

Läkemedelsrester hamnar i våra vattendrag genom att vi kissar ut det, slänger dem i soporna eller som utsläpp från tillverkningen. Oavsett väg, har de stor påverkan på vår vattenmiljö och de vattenlevande organismerna. Hur stor? Det vet vi inte. Speciellt inte när det handlar om kombination av substanser och deras så kallad cocktail-effekt. Det var Bengt Mattson, miljöchef på Pfizer och Läkemedelsindustriföreningen LIF som satte scenen och berättade hur industrin försöker minska deras utsläpp av läkemedelsrester till miljön i samarbete med leverantörerna – men även vilka incitament som är inbyggda i vårt hälsosystem gynnar medåkare som producerar billigast möjligt och utan miljöhänsyn.

För att hantera problemen krävs åtgärder på flera nivåer. Det behövs bättre reningsteknik både för fabrikerna och kommunala reningsverk. Det behövs förbättrad miljöriskbedömning. Men det behövs även användning av resultaten i nya former av risk-nytta bedömningar. Och det behövs spridning av informationen – till konsumenten, till läkaren, till apotekspersonal och inte minst till upphandlaren. Detta är del av rekommendationerna som forskningsnätverket MistraPharma kom fram till. Vad gäller reningsteknik finns redan bra metoder för att bryta ner läkemedelsrester, berättade Marlene Ågerstrand från MistraPharma Ozonering och aktivt kol rekommenderas som den bästa kombinationen. Men tekniken kräver energi och kostar pengar. Det skulle innebära ett möjligt pålägg med 10-40% på VA-taxan.

Ett sätt att minska produktionens miljöpåverkan är genom att ställa krav på leverantörer vilket Pauline Göthberg påpekade. Men det räcker inte att bara ställa krav. Det gör landstingen redan idag genom både etiska och miljömässiga krav i uppförandekoder. Som nationell samordnare för socialt ansvarstagande i offentlig upphandling ser hon största utmaningen i uppföljningen. Det behövs även kompetens att kunna ställa rätt frågor och tolka informationen – och inte minst transparens och tillgång till information. Både industrins egna riskbedömningar och oberoende forskarnas resultat måste vägas in. Det gäller även för godkännandet av nya läkemedel.

Cecilia de Pedro, miljöchef på Apoteket Hjärtat understrykte hur viktigt det är att tydliggöra både problem och olika aktörernas ansvar. Apoteken kan kommunicera problemet och fortsätta optimera insamlingssystem för oanvända läkemedel och de kan ställa egna krav när det gäller receptfria läkemedel. Men de kan inte ställa sig emot ett system som kallas för generika-utbytte. Sverige sparar flera miljarder kronor per år genom att köpa de billigaste kopior av läkemedel som finns på marknaden. Varken patient eller förskrivande läkare kan välja läkemedel som är bättre ur ett etiskt och miljömässigt perspektiv.

Under den följande diskussion var alla eniga om att politiken borde ge den ansvariga myndigheten, Tandvårds- och Läkemedels Förmånsverket (TLV) uppdraget att se över regelverket med hänsyn till miljöaspekter och i samarbete med Läkemedelsverket där ansvaret för implementeringen av den Nationella Läkemedelsstrategin ligger.

Emma Nohrén från Miljöpartiet instämde helt. Generikaregelverket togs förmodligen fram i en tid då kunskap om miljöeffekterna var låg men nu är situationen annorlunda och hälso- och miljöaspekter måste hanteras gemensamt. Samverkan mellan social- och miljödepartementet är därför viktigt. Kristina Yngwe från Centerpartiet berättade att det redan finns blocköverskridande samarbete om att lyfta antibiotikaresistens som problem. Det är en bra början, men det blev tydligt under diskussionen att det behöver göras mer.

Lösningen finns i samspelet mellan marknaden och lagstiftningen, något som både Emma och Kristina var överens om. Samtidigt måste vi underlätta för konsumenten att göra ett aktivt val. Emma nämnde att samverkan mellan aktörer är mycket viktigt och att klustergruppen om vatten och läkemedel var ett utmärkt exempel på samarbeten som kan skapa lösningar. Vi passade då på att bjuda in till ett större möte i höst för att fördjupa dialogen kring läkemedelsrester i vatten vilket mottogs positivt av alla medverkande. Det finns mycket att göra för att komma åt problemen med läkemedelsrester i miljön men engagemanget är stort så vi ser positivt på framtiden.

• Följ utvecklingen här.