Det räcker inte med att borra brunnar

663 miljoner människor saknar tillgång till vatten och 2,3 miljarder saknar tillgång till sanitet. Eller? Vad säger egentligen dessa siffror? Swedish Water House var på plats under Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg förra veckan där vi tillsammans med Röda Korset arrangerade ett seminarium om Rätten till vatten för att klargöra vad denna rätt faktiskt innebär och hur vi ska tolka de framsteg som gjorts inom området.

År 2010 fastslog FNs generalförsamling att tillgång till vatten är en mänsklig rättighet. Detta innefattar vatten för hushållsändamål så som dricksvatten, vatten för matlagning och personlig hygien. Vatten för egen odling täcks inte in. Vattnet ska finnas inom 30 minuters avstånd och tillgången ska vara kontinuerlig. Mängden vatten som varje individ har rätt till per dygn är 50-100 liter. Vattnet ska vara rent och säkert och kostnaden ska vara rimlig, dvs. inte hindra hushållet att även ha råd med andra basbehov. Det är staten som har ansvaret att förverkliga denna rättighet men skyldigheten är inte kopplad till någon tidsram men staten måste påvisa att framsteg görs över tid.

Millenniemålet som siktade mot en halvering av antalet människor utan säker tillgång till vatten är uppnått men siffrorna bör ifrågasättas. Vad man mätt är antalet människor som har tillgång till en förbättrad vattenkälla vilket egentligen inte säger någonting om huruvida det är säkert eller inte. När mätningar har gjorts har man framförallt kollat om vattenkällan är täckt eller inte. Inga vattenprover tas. Tidpunkten för mätning är även central. En brunn som har ett lock vid mättillfället kan sakna det dagen därpå, då locket kan ha gått sönder eller tagits bort för att exempelvis underlätta för barn som inte kan lyfta det tunga locket på egen hand. En handpump som inte underhålls blir snabbt obrukbar. Samma problematik gäller sanitet. En allmän toalett innebär inte att alla grupper kan bruka den. Utan lampor och lås blir platsen snabbt osäker för kvinnor och barn, som istället väljer att göra sina behov i det fria. Dessa aspekter är extra viktiga att tänka på i katastrofsituationer då många människor samlas på en liten yta. Flyktingläger är en verklig utmaning när det kommer till vatten och sanitet. Att tillhandahålla 50-100 liter vatten är en omöjlighet i dessa situationer utan här handlar det istället om 7,5–15 liter vatten som är den miniminivå som Röda Korset och andra hjälporganisationer kommit överens om ska gälla i katastrofsituationer, se http://www.sphereproject.org/.

De nya globala hållbarhetsmålen skiljer sig från millenniemålen då de siktar mot universell tillgång. Detta är förstås en påtaglig förbättring i realiserandet av mänskliga rättigheten men indikatorernas utformning och mätmetoder kommer att avgöra utgången. Tekniska lösningar måste gå hand i hand med utbildning annars kommer insatser snabbt bli värdelösa.