FN-praktik med variation

Jag åkte till Geneve, Schweiz i oktober för att praktisera på UNEP, FN:s miljöorgan, på deras kemikalieenhet på Minamatakonventionens interimsekretariat. Förhoppningen var att skapa mig en insikt i hur FN fungerar som organ, skapa nya kontakter, fördjupa mig inom internationella miljöfrågor och processer och inom kvicksilverfrågor som är det som är fokus i Minamatakonventionen – utfasning av kvicksilver.

Men, det blev inte alls som jag föreställt mig. Sekretariatet jobbade inför en större konferens i mars 2016 och inför detta stormöte behövde väldigt många dokument tas fram som skulle innehålla och se ut på ett visst sätt. För mig som är van vid att vara självgående, kreativ och ta egna initiativ och hålla ett högt arbetstempo så blev detta raka motsatsen. Jag fick skriva utkast på mejl, skriva sammanfattningar och göra korrigeringar som jag upplevde inte krävde den kompetens jag besitter. Men visst bistod jag. Bland annat fick jag gå igenom olika länders lagstiftning för att ta fram riktlinjer för mellanlagring av kvicksilver.

Efter att ha påtalat ett par gånger för min arbetsgivare att jag gärna jobbar i högre tempo, gärna med fokus både på miljö och hälsa så förändrades allt. Dokumenten började bli klara och min arbetsgivare kunde “låna ut” min kompetens till ett annat team inom UNEP Chemicals. Från att vara praktikanten utan befogenheter fick jag plötsligt ett nytt FN-projekt till förfogande där min kompetens kunde nyttjas. Jag fick möjligheten och äran att initiera ett långsiktigt arbete som kommer att redovisas ca 2020 om läkemedelsrester i naturen, environmentally persistent pharmaceutical pollutants (EPPP).

EPPP lyftes som en emerging policy issue, det vill säga en resolution om prioriterade substanser, under mötet ICCM4 i september i Stockholm, av ett flertal utvecklingsländer. Det efterfrågades stöd och hjälp från FN i framtagandet aven policy för att hantera detta. Resolutionen antogs av FN:s länder. Projektet är ännu i sin linda då jag hittills varit den enda sam hunnit jobba med projektet, men det är på god väg och kommer nog bli riktigt bra.

Min period på UNEP blev således inte som tänkt, men i slutänden så mycket bättre och jag lämnade Geneve med en positiv känsla av att ha satt mitt fotavtryck på en liten del av den internationella miljöpolitiken, fått insikt i FN som organ, skapat nya kontakter och fördjupat min kunskap i internationella miljöfrågor och processer. Utan resestipendiet från SWH hade detta inte varit möjligt. Ett stort tack!