Fosfor – en livsnödvändig och ändlig resurs

Visste du att tillgången på fosfor minskar drastiskt och till och med kan komma att ta slut inom en nära framtid? Att vi förväntas nå peak fosfor om 15-70 år?

Detta berättade Dr. Dana Cordell, framstående forskare på Institutet Sustainable Futures vid Sydneys Tekniska Universitet när hon gjorde en gästföreläsning på SIWI nyligen. Dana, vars forskning har bidragit till att sätta fosforbrist på den globala kartan, målade upp en skrämmande bild där tillgången på fosfor inte kommer att kunna möta efterfrågan om inte åtgärder för att effektivisera, återvinna och minska fosforförbrukningen sätts in, snarast!

Fosfor är grundläggande och nödvändigt i allt liv. Detta gör att det finns likheter mellan fosforsäkerhet och vattensäkerhet. Utan fosfor och vatten – inget liv. 90 procent av den fosfor som utvinns idag används inom livsmedelsproduktion. Effektiviteten i användningen är skrämmande dåligt, 80 procent går förlorad från jord till bord. Förlusterna ligger framför allt i ineffektiv gödsling av åkern, ofullständigt upptag av tillgängligt fosfor i maten för både boskap och människor, samt det stora matsvinnet när vi inte orkar eller bryr oss om att ta hand om den mat som producerats. Dessa förluster gör att en begränsad och livsnödvändig resurs går förlorad, ut i vattendrag, sjöar och hav, och orsakar där negativa effekter övergödning, illaluktande algblomningar och döda havsbottnar.

Tillgången på fosfor är som sagt begränsad, och den fosfor som finns är kontrollerad av ett fåtal länder. Marocko, Kina och Västsahara besitter tre fjärdedelar av det globala förrådet. EU tillsammans med länder som Indien och Australien är helt beroende av importerad fosfor för sin produktion av livsmedel. Detta innebär stora geopolitiska osäkerheter. Trycket på fosfor ökar kontinuerligt, främst till följd av befolkningsökning, ökad köttkonsumtion och produktion av elektriska bilbatterier . Att utvinna fosfor är extremt energikrävande, både för brytning, förädling och transport. Fosfor har därför blivit både en eftertraktad och dyr handelsvara, och tillgång till fosfor har därför också en fördelningspolitisk dimension när många småbrukare i fattigare delar av världen varken har råd eller tillgång till fosforgödsel.

Vad behöver då göras för att säkerställa fortsatt tillgång på denna värdefulla resurs? Först och främst behöver vi utveckla effektiva policys på global nivå för att uppnå uthållig utvinning och förbrukning av fosfor. Sådana policys saknas helt idag, ett första initiativ har dock tagits inom EU genom initiativet “European Sustainable Phosphorus Platform (ESPP)”. Investeringar behövs också för att öka effektiviteten i användning av fosfor i jordbruket och för att undvika förluster inom värdekedjan, främja återvinning, förbättra matjordars kvalité och förändra konsumtionsbeteenden exempelvis genom att informera om köttkonsumtionens fosforavtryck. Dessutom kan mycket vinnas genom effektiviseringar i livsmedelsproduktionens värdekedja. Vissa länder har också börjat sätta mål för fosforåtervinning, exempelvis har Sverige satt ett mål att återvinna 40 % av fosforn från avloppsvatten.

Danas presentation visade med all önskvärd tydlighet att det är kritiskt för framtiden att ge fosforfrågan mer uppmärksamhet. Det kan också bidra till lösningar inom andra kritiska områden, t.ex. tillgång till och användning av vatten, påpekade professor Jan Lundkvist i en avslutande kommentar till Danas presentation.