Gröna lösningar för renare vatten – regnbäddar i Portland

Portland, Oregon, i nordvästra USA är en av världens främsta städer när det kommer till dagvattenhantering med hjälp av så kallade raingardens och bioswales, regnbäddar och svackdiken. I Sverige är regnbäddar en relativt ny företeelse, men Portland anlade sina första prototyper redan på 90-talet.

Staden hade tidigare problem med att det kombinerade dag- och spillvattensystemet svämmade över vid kraftiga regn, vilket skickade ut förorenat vatten i Williamette-floden runt 50 gånger om året. Föroreningarna väckte ilska hos en miljögrupp som hotade att stämma staden för brott mot den federala vattenlagen om de inte gjorde något för att rädda flodens ekosystem. I tillägg till en kostsam utbyggnad av avloppssystemet (en “grå” lösning) valde staden att även satsa på såkallat “gröna” lösningar.

Detta blev startskottet för arbetet med regnbäddar, berättar Emily Hauth från City of Portland när vi träffar henne på Bureau of Environmental Services kontor. En av de tidigaste gröna lösningarna innebar att staden erbjöd fastighetsägare pengar för att koppla bort sina stuprännor från avloppssystemet och istället låta vattnet infiltreras ned i marken och absorberas av växter. Runt 55 000 hushåll nappade, och det visade sig  vara ett billigt och effektivt sätt för staden att minska vattenmängderna.

I nästa steg började staden anlägga regnträdgårdar i gatumiljö, i vägkanter och på oanvända asfaltsytor. Idag har cirka 1400 regnträdgårdar anlagts på kommunens gator och det finns planer på många fler. Men när kommunens egen mark inte räcker till krävs insatser på annat håll. Till skillnad från kommunens toppstyrda beslut om dagvattenhanteringen uppstod även organisationer från gräsrotsnivå. Ett exempel är frivilligorganisationen Depave som genom volontärarbete hjälper främst skolor och kyrkor att anlägga regnbäddar.

Vi möter Depave på en skolgård utanför Portland. Runt tjugo frivilliga i har dykt upp, vilket är något färre än vanligt. Målet med dagen är att riva upp en asfaltsyta nära skolans entré. På platsen kommer anläggas en mindre trädgård med odlingslådor som ska infiltrera regnvattnet från taket. Många skolor i Portlandområdet har nästan helt asfalterade skolgårdar, men sällan råd att ändra på det. Här kommer Depave in i bilden.

Organisationsledaren Eric Rosewall välkomnar alla frivilliga med en genomgång av arbetssätt och säkerhet innan vi får klä oss i skoskydd, arbetshandskar och skyddsglasögon. Sen börjar vi tillsammans att bända upp stora asfaltskakor från marken med spett. Depave har i förväg sågat upp spår i asfalten för att underlätta arbetet. Asfalten körs sen till containrar med kärror. Plantering av ytan sker senare i höst.

Eric berättar för oss att organisationen började 2008 i liten skala med ett par personer som hjälpte varandra att skapa regnbäddar i sina trädgårdar. Ryktet spred sig till andra som ville ha hjälp att göra regnbäddar invid sin egen fastighet. Intresset för organisationen växte snabbt och i år görs 10 större projekt. Depave har projekt ungefär varannan helg under sommaren. Under vinterhalvåret sker administrativt arbete – projektområdena väljs ut och ansökningar skickas. Designarbetet för projekten görs ofta av studenter. Organisationen blir mer och mer välkänd genom ryktesspridning och Depave har hjälpt systerorganisationer att starta i Ontario, Seattle och Nederländerna.

Portland såg en chans att förbättra miljön i sina vattendrag och samtidigt försköna staden med hjälp av gröna lösningar. Vad som började som ett innovativt och vågat försök med många skeptiker efterfrågas nu allt mer. När invånarna ställer upp med sin egen tid och energi för att göra en insats för vattenmiljön och försköna sin stad får man kalla det en succé.