Kan vi skapa ett fossilfritt samhälle utan storskaliga miljöproblem i andra sektorer?

På plats i Visby försöker jag med hjälp av Almedalsguiden få en bild över vilka seminarier jag vill prioritera. Det är inte lätt när det visar sig att kl. 10.00 verkar vara en mycket populär tid för frågor kring klimat, hållbarhet och miljö. Jag prioriterar två seminarier som får mig att fundera över de miljöutmaningar vi står inför för att ställa om till ett fossilfritt samhälle.

För att nå målet att begränsa uppvärmningen till 2 grader – den gräns som forskare och politiker menar tippar mot allvarliga klimatförändringar – måste vi snabbt minska utsläppen av fossilt bränsle. Naturgas är inte ett förnybart bränsle men koldioxidutsläppen beräknas vara mellan 30-40% lägre vid förbränning. Utvinningen av alunskiffer har seglat upp som en intressant framtidsmöjlighet i Sverige. Alunskiffer är uppbyggt av sedimentära bergarter som bildades för 400-500 miljoner år sedan under kambrium och ordovicium. Men utvinningen av alunskiffer är omstritt.

Seminariet “Exploatering av alunskiffer – framtidshopp eller tickande miljöbomb i Ukrainakrisens skugga?” anordnat av LRF, Naturskyddsföreningen och ett antal kommuner, belyste några av utvinningens negativa konsekvenser: landskapspåverkan, kontaminerat avfall, vattenföroreningar och förlust av odlingsmark. Den svenska minerallagen kritiserades för att vara otillräcklig för att skydda miljön och ursprungsbefolkningens intressen. En representant från gruvindustrin hävdade att just Sverige har förutsättningar för att skapa en hållbar utvinning. Vi har politisk stabilitet, låg korruption och starka institutioner.

Vattenkraften ses som en förnybar energikälla. Men reglering av vattendrag för att utvinna vattenkraft har även många negativa bieffekter, bland annat förlust av arter, mångfald och ekosystem. Sveriges nuvarande vattenlagstiftning har kritiserats för att vara omodern och för att vattenkraft bedrivs med för dålig miljöhänsyn.
Med detta som bakgrund överlämnades i juni ett förslag om förändrad vattenlagstiftning – den så kallade Vattenverksamhetsutredningen.

Under seminariet “Kraftsamling för levande vattendrag” får politiker möjlighet att ställa frågor till generaldirektörer, intresseorganisationer och näringslivet om utredningen. Björn Risinge, Generaldirektör på Havs- och Vattenmyndigheten försöker lunga representanter från vattenkraften om vad utredningen kommer ha för effekter på framtida energiproduktion. Förutom vattenkraftsindustrins skepticism finns det en ganska enad samsyn om att utredningen kan lägga grunden för en hållbar framtida vattenkraftsproduktion där avvägning mellan utvinning och miljöhänsyn balanseras.

Kanske kan Vattenverksamheten bli ett bra exempel på där förnybara energiresurs kan utvecklas på ett hållbart sätt utan storskalig påverkan på miljön?