Matsvinnsarbete i Sverige: konsumentmedvetenhet, vanor, priser

Agenda 2030 föreskriver en halvering av matsvinnet i butik och konsumentled, och en minskning längsmed hela kedjan. Trots bristen på en nationell strategi, har enskilda åtgärder tagits på olika håll i Sverige. Matsvinn är ett komplext ämne i och med att det äger rum i alla led av livsmedlets värdekedja; i produktionen, förädlingen, transporten, lagringen, i butik, restaurang och hos konsumenterna. Var ligger då ansvaret? Vilka åtgärder har störst effekt? Och hur långt har vi kvar för att uppnå 2030-målet?

Åren 2013-2015 bedrev Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket ett regeringsuppdrag för att kartlägga, främja samverkan kring och sprida kunskap om matsvinn. Anita Lundberg hade en ledande roll i uppdraget och inledde seminariet med att ge en inblick i arbetet och med särskilt fokus på konsumentpåverkansarbetet. För ”ju senare i livsmedelskedjan svinnet äger rum, desto större blir miljöpåverkan”. År 2014 uppmättes det genomsnittliga hushållssvinnet till 45 kg per person och genom konsumentundersökningar upptäcktes ett gap mellan vad svenskarna tror att de slänger och de verkliga siffrorna. Åtgärder som förespråkades var planering av inköp, ”rätt” förvaring med låg kyltemperatur (4-5 grader), organisering i kylen med äldst mat längst fram, minskade talrikstorlekar och ett förtydligande av skillnaden mellan ”bäst före” och ”sista förbrukningsdag”. Anita avslutade med att berätta att myndigheterna just tilldelats ett nytt regeringsuppdrag för att ta fram den så viktiga nationella handlingsplanen, som tar hänsyn till hela livsmedelskedjan.

Anna Åhnberg är hållbarhetskoordinator på Willys, som har som mål att halvera sitt matsvinn till 2020. När Willys började med ”svinnsmarta” erbjudanden på varor med kort bäst före-datum eller skönhetsfläckar fanns en oro för att kunderna skulle tycka att detta kändes ofräscht snarare än smart. Men i kombination med informativ skyltning visade det sig fungera. I egenskap av lågpriskedja, arbetar Willys efter en trappmodell för att minska sina utgifter maximalt. Det innebär effektivt förarbete genom åtgärder i försäljning och beställning, donation av varor till välgörenhetsorganisationer, och slutligen – som sista utväg – till biobränsleproduktion eller förbränning.

Jens Dolk presenterade den lite annorlunda affärsidén som födde restaurang K-märkt. Konceptet grundade sig i ambitionen att servera mat i stora volymer utan att för den delen tvingas skära ned på kvaliteten. På K-märkt inhandlas råvaror på natten, efter att alla andra restauranger köpt sitt. Leverantörernas överskott blir till lyxig vardagsmat med hjälp av fantasifulla kockar. Gästerna betalar per vikt vilket ytterligare bidrar till att minska matsvinnet.

Louise Ungerth från Konsumentföreningen Stockholm har varit med från starten. Med föreningens Rapport från en slaskhink (2009) bekräftades faktumet att en stor del av vårt matavfall är matsvinn och alltså skulle kunna undvikas (i termen matavfall inkluderas de delar som inte går att äta, såsom bananskal och köttben). Konsumentföreningens undersökningar visar bland annat att konsumenter blir alltmer noggranna med att slänga mat vars ”bäst före”-datum gått ut av oro att den ska göra en sjuk, något som Louise framhåller som mycket osannolikt så länge maten luktar och ser okej ut. Priset på mat är ett annat ämne som tas upp, och deltagarna instämmer i att vår mat är för billig. Från att på 1960-talet utgjort ungefär 30 % av den genomsnittliga hushållsbudgeten, går idag bara 11 % till mat, inflikar moderator Jan Lundqvist.

I den avslutande paneldiskussionen introducerades ytterligare ett led i matens väg från jord till bord med Karin Bildsten, initiativtagare till Matmissionen. Matmissionen tar emot överskottsmat från Willys och Hemköp och säljer denna till låga priser till socialt utsatta. De skiljer sig från vanliga välgörenhetsorganisationer i att de själva hämtar upp maten och ofta har hög volymkapacitet. Karin pekade på vikten i att medvetandegöra och låta livsmedelskedjor och producenter redovisa sitt svinn. Hon är optimistisk till användningen av appar som Karma, och tror att de går att utvidga till butiksledet.

Deltagarna var eniga om att (gärna individanpassat) informationsarbete är väsentligt. Som ett exempel nämnde Jens ett skolbesök han gjort för att föreläsa om matsvinn, med en halvering av skolmatsalens matsvinn som resultat redan nästa dag. Detta utan att några stora, resurskrävande åtgärder tagits. För den vattenintresserade kanske det virtuella vattnet skulle kunna användas som argument. Slänger man en avokado, så slänger man samtidigt 200 liter vatten; häller man ut en kopp kaffe i vasken, så spolar man bort 140 liter vatten.