Blog.Jul 20, 2017

Reflektioner från Almedalen eventet Vatten, Skog, Människor – Hur återskapar vi produktiva landskap?

Träd är motorn i vattencykeln – de skapar regn, infiltration och skuggar marken. Men världens skogar är under hot, och fattigdom är en starkt drivande faktor till omfattande avskogning och degradering. Hur kan Sverige bidra till den globala utmaningen att restaurera de stora arealer av utarmad skogsmark som finns? Detta diskuterades under Almedalens första dag, då SIWI Swedish Water House höll ett seminarium tillsammans med Focali, Skogsstyrelsen, SLU Global, Sveaskog.

Skogar och trädlandskap är viktiga för vattenflöden, klimat, biologisk mångfald och ekonomisk utveckling. För att värna dessa ekosystemtjänster måste vi hejda avskogning och restaurera världens stora arealer av degraderad skogsmark. Under Almedalenseminariet Vatten, Skog, Människor – Hur Återskapar Vi Produktiva Landskap? fördes en diskussion kring arbetet med internationella skogsfrågor inom Sveriges Nationella Skogsprogram och Swedish Water House klustergruppsarbete Skog och Vatten. Mycket av samtalet rörde ”den svenska modellen” som syftar till vår svenska skogsvårdslag med två huvudmål –  produktion och miljö – som ska vara lika starka. Lotta Samuelson, Programme Manager på SIWI Swedish Water House, tillika ordföranden i Arbetsgrupp 4 – Internationella skogsfrågor inom Nationella Skogsprogrammet, modererade samtalet.

Seminariet inleddes av Lena Bruce (Sveaskog), som pekade på de stora globala utmaningarna med en minskad tillgång på vatten och hur det riskerar att leda till fler och fler konflikter. Många bönder världen över har svårt att få tillgång till vatten till boskap och jordbruk. Även på många platser i Sverige har det redan tidigt under säsongen införts bevattningsförbud. Lena menade vidare att den långa erfarenhet som Sverige har av att restaurera degraderade landskap är värdefullt att förmedla till andra länder som vill engagera sig i restaureringsarbete. Sverige har här en stor möjlighet att bidra till att lösa ett globalt problem och ett internationellt samarbete kring skog och vatten kan ge många ringar på vattnet. Genom ett hållbart skogsbruk är det möjligt att skapa mer hållbara jordbruk och samtidigt förbättra situationen för en del av världens mest utsatta människor. Lena, som ingår i Lottas Arbetsgrupp 4 – Internationella skogsfrågor inom Sveriges Nationella Skogsprogram, pekade på att de där förespråkar ett integrerat främjande. Det innebär att bistånd bör anpassas kring olika länders behov och som länkar det svenska biståndet med bredare ekonomiska samarbeten. I denna process ska skogen ges plats från markfrågor och hållbar produktion till slutkonsument. Lena trodde att både Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU) och Sveriges Nationella Skogsprogram är jättebra plattformar för detta arbete.

Lotta inledde sedan diskussionen med att fråga de medverkande om de tror att stöd till hållbart skogsbruk och restaurering bidrar till hållbar utveckling. Alla svarade snabbt ja på den frågan. Anders Malmer (SLU Global) belyste vikten av att vi inser att allt sitter ihop i ett landskap och att det handlar om att säkerställa produktion. ”Vi måste öka produktiviteten på de marker som nu är degraderade till följd av tidigare dåligt skött jordbruk.” Lotta fortsatte med att fråga om vi i Sverige har erfarenheter som skulle kunna driva på arbetet med ett hållbart skogsbruk globalt och, mer specifikt, vad vi skulle kunna bidra med. Det rådde delade meningar om detta bland de medverkande. Erik Edelöf (Skogsstyrelsen) var positiv och trodde att den svenska modellen och politiken har varit i takt med tiden. Sverige har under senare tid varit mycket framgångsrika i kommunikation mellan olika skogsberörda parter. Däremot är det fortfarande en lång väg att gå innan kommunikationen har nått praktiken. Den stora utmaningen ligger i att hitta balans mellan olika värden. Håkan Wirtén (WWF) höll med om att det finns viktiga erfarenheter i Sveriges utveckling från ett utarmat landskap till ett skogsbruk med starkt produktionsfokus, men att vi måste komma ihåg att man i andra delar av världen har väldigt olika åsikter om den svenska modellen. Anna Törnfelt (LRF Gotland) lyfte familjeskogsmodellen, det vill säga brukande av skog baserat på privata skogsägare, som ett framgångskoncept som kunde vara värdefullt att sprida över världen. Maria höll med om vikten av äganderätt. ”Det är inte bara den privata äganderätten som är viktigt. I många länder fungerar också en stark samförvaltning i exempelvis byar. Men hursomhelst är det oerhört viktigt med ägandeskap!”

Lotta drog sedan in vattnet i diskussionen genom att fråga om Sverige kan använda skogen som en proxy för att lyfta frågan om säker vattenförsörjning internationellt. De medverkande var alltigenom positiva och Erik Edelöf såg vattenfrågan som ett framgångsrecept som kan hjälpa oss att belysa frågan i flera dimensioner. Katarina Veem (SIWI Swedish Water House) trodde att ett ökat fokus på vatten skulle stärka det svenska utvecklingsarbetet och att skogen kan vara en bra väg att bygga dialog mellan små och stora aktörer, så som enskilda bönder och politiker. Hon menade också att vattenfrågan kan användas som ett sätt att knyta ihop många andra värden i det komplexa landskapet. Maria van Berlekom höll med om att det finns en väldigt bra ingång här till att arbeta med både klimatförändringar och vattenförsörjning. Det är de fattigaste människorna som kommer drabbas hårdast av klimatförändringar och att arbeta med vattenfrågan skulle till stor del även kunna hjälpa dem.

Så, vad är då nästa steg, frågade Lotta som avslutning. Håkan Wirtén menade att vattenfrågan är extremt viktigt i hållbar utveckling. Han lyfte också vikten av partnerskap – att bygga broar över sektorsgränser, men också över landsgränser (t.ex. i ett avrinningsområde). Både Maria van Berlekom och Anna Törnfelt höll med om att samverkan är mycket viktigt. Anna menade till och med att samverkan är det som håller i alltihop och att vattenfrågan är central för att identifiera hur markägare, skogsägare och byar kan jobba tillsammans.

Lotta Samuelsson var efter seminariet mycket nöjd med samtalet och den bredd som står bakom SIWI:s klustergruppsarbete med fokus på skog och vatten. Hon tycker att det var extra kul att många under samtalet spontant lyfte vattenfrågan bland gruppen av representanter från skogsindustrin, akademin, myndigheter och ideella organisationer. Det kändes som vi nådde en milstolpe!

 

Medverkande under seminariet:

Lena Bruce (affärsutvecklare strategisk analys, Sveaskog)

Maria van Berlekom (verksföreträdare för miljö och klimat, Sida)

Erik Edelöf (naturvårdsspecialist, Skogsstyrelsen)

Per Lyrvall (Sverigechef, Stora Enso)

Anders Malmer (föreståndare, SLU Global)

Lotta Samuelson (programchef på SIWI Swedish Water House)

Anna Törnfelt (ordförande, LRF Gotland)

Håkan Wirtén (generaldirektör, WWF)

Katarina Veem (föreståndare, SIWI Swedish Water House).