Stormar, översvämningar och politiskt deltagande

American Political Science Associations (APSA) årliga konferens är en av de största statsvetenskapliga konferenserna i världen, och lockade i år runt 6000 statsvetare till Washington DC, USA, mellan 27-31 augusti. Jag presenterade min forskning i en panel som hette Varieties of Post-Disaster Reconstruction.

Deltagandet på konferensen var en bra möjlighet att föra in vattenrelaterad forskning om katastrofer i en vetenskaplig kontext som annars inte fokuserar speciellt mycket på naturkatastrofer. Detta är i högsta grad aktuellt eftersom vattenrelaterade katastrofer i nuläget seglar upp som alltmer relevanta händelser att förstå utifrån ett politiskt perspektiv, och då speciellt utifrån hur utsatta och sårbara grupper kan stärkas så att deras sårbarhet i längden kan minskas.

Min forskning rör vattenrelaterade katastrofer och dess påföljder för sårbara gruppers politiska deltagande i återhämtningsfasen efter översvämningar. Jag undersöker ett ytterområde till New York City som drabbades hårt av översvämningar i samband med orkanen Sandy 2012. Stärkandet av sårbara grupper att själva delta i återuppbyggnad och långsiktigt politiskt förändringsarbete är en viktig aspekt av katastrofhantering. Men inom det tvärvetenskapliga forskningsfältet katastrofriskreducering är kunskapen om lokala demokratiprocesser som syftar till inkludering och deltagande av de mest utsatta fortfarande i sin linda.

Min forskning bidrar till att fylla det kunskapsglappet genom att studera vilka utmaningar som lokalpolitiska processer kan stöta på. Trots goda intentioner, icke-hierarkiska strukturer och uttalade ambitioner att lyfta och stärka marginaliserade grupper identifierar jag i min forskning ett antal utmaningar kring frågor om makt och identitet, som hindrar ett genuint stärkande av översvämningsutsatta grupper.