Vad vi vet om mikroplaster

Utmaningen med mikroplaster som sprids i natur och vattendrag har på senaste år fått stor uppmärksamhet i många branscher, inte minst i textilindustrin. Partiklarna brukar definieras som små bitar av plast som är mindre än 5 millimeter långa, och delas in i två grupper: primära eller sekundära. Den första gruppen härstammar från produkter som innehåller dessa små plastbitar från början, till exempel pellets eller hudvårdsprodukter, medan sekundära mikroplaster är plastprodukter som har brutits ner i mindre bitar.

Än vet man inte konsekvenserna eller effekterna av mikroplast i naturen, men det man säkert kan säga är att de finns överallt i våra vatten, hos djur och människor i stora koncentrationer. Från zooplankton som sedan hamnar i fisken vi äter, till luften runtomkring oss och vattnet vi dricker.

Syntetiska textilfibrer bedöms vara en av de största källorna till mikroplast i naturen, och ett plagg som ofta nämns som exempel är fleecetröjan. I alla led, från produktionen av textilier till användning och tvätt, lossnar fibrer från tyget som sedan sprids ut i naturen. Även för människor som hanterar stora mängder textilier i fabriker utgör dessa mikrofibrer en fara för hälsan då de hamnar i lungorna.

Forskning bedrivs aktivt på olika håll i Sverige och världen om hur textilindustrin kan minska risken för att mikroplaster från kläder hamnar i naturen. Vissa lösningar för slutkonsumenter redan finns på marknaden, men det viktigaste är att hitta nya tillverkningsmetoder och lösningar för att mikroplaster inte alls ska uppstå redan från början.

STWI har en arbetsgrupp om just mikroplaster för att frånga upp och sprida kunskap till medlemmarna om vad man som textilföretag kan göra redan nu.