Nästa hållplats regeringskansliet

Vad finns att diskutera när alla är överens? Mycket, visade sig i seminariet ”Läkemedelsrester i våra vatten – vems är ansvaret” som anordnades i tisdags i Almedalen. Å ena sidan känns det som en unik situation att det finns ett antal motioner från fyra partier i riksdagen som berör läkemedel i miljön och som i stor utsträckning täcker den verktygslådan som svenska aktörer har utvecklat de senaste åren. Å andra sidan återstår utmaningen hur alla dessa idéer och politiska förslag ska överföras till konkreta uppdrag från regeringen till de ansvariga myndigheter och till en incitamentsstruktur och rörelsefrihet för berörda aktörer.

Emma Nohrén från Miljöpartiet tog upp förmånssystemet och konkret generikautbyte som ett verktyg där miljöaspekter bör vägas in, såväl som förslaget att läkemedel ska kunna receptbeläggas av miljöskäl. Centerpartiets gruppledare i riksdagen, Anders W. Jonsson presenterade åtgärdsförslag med miljömålet ”giftfri vardag” som utgångspunkt: han vill se en miljömärkning för läkemedel och en omprövning av läkemedel med miljöhänsyn även för redan godkända substanser. Han betonade även vikten av individuell kunskap och valfrihet när läkaren förskriver läkemedel. Dessa verktyg vill han dessutom se kompletterat med förbättrad insamling av oanvända läkemedel och avancerad reningsteknik. Roland Utbult – kulturpolitiker för Kristdemokraterna – tog initiativet i form av en motion som handlar mycket konkret om förbättrad information om vad konsumenterna ska göra med oanvända läkemedel. Och som fjärde riksdagsledamot presenterade Jesper Skalberg Karlsson Moderaternas motion under rubriken ”levande hav och sjöar”. Den lyfter framför allt behovet av avancerad reningsteknik, relaterad forskning och teknikutveckling – en del av pusslet som också nämndes senare i diskussionen eftersom det inte bara är relevant för läkemedel utan kommer hjälpa minska utsläpp av ett antal andra svårnedbrytbara kemikalier.

Riksdagspartiernas inspel kompletterades av Tomas Eriksson, gruppledare för Miljöpartiet i Stockholms Läns Landsting. Han paketerade en mycket intressant idé i budgetförslaget: Stockholm ska bli en pilotregion för att testa och använda de rekommendationer som klustergruppen ”Vatten och Läkemedel” på Swedish Water House har utvecklat för att minska utsläpp av läkemedelsrester i vattnet. Han påpekar behovet om ökad erfarenhet om hur så komplexa och interagerande åtgärder kan implementeras bäst och anser att det finns både vilja och goda förutsättningar att göra detta i Stockholms län.

Ett antal experter och medlemmar i klustergruppen från berörda myndigheter och organisationer som deltog i seminariet kunde komplettera partiernas förslag med den senaste utvecklingen och understryka behovet av samarbete mellan politiker och andra aktörer för att ta fram politiska underlag som är så konkreta och användbara som möjligt. Men i det sammanhanget fick seminariet till och med ett statsvetenskapligt inslag: nästan alla politiker betonade att motioner oftast får avslag. Det anses som ett instrument för oppositionen att ta ställning, men politiska initiativet för konkret lagstiftning måste komma från politiken.

Men varför? Är inte den här situationen unik, att flera partier tillsammans – fast utan att samarbeta – tar fram en verktygslåda som får stöd av att brett aktörsnätverk? Roland Utbult lovade att berätta om sina intryck från seminariet för sina partikollegor i berörda utskott och det blev en tydlig inbjudan att lyfta problemet om läkemedel i vattnet till miljö- och socialutskotten. En inbjudan som vi gärna tar emot och kommer att följa upp snarast möjligt efter sommaren.

Ändå återstår en aktör som valde att inte delta i vårt seminarium fast dess frånvaro noterades av alla ledamöter: Var är regeringskansliet? Trots intresset från riksdagen är det regeringen som formellt måste driva den här frågan och ge konkreta uppdrag till myndigheterna. Risken att frågan hamnar mellan stolarna är stor eftersom det regulativa ansvaret ligger på socialdepartementet medan miljö- och utrikesdepartement är de som måste hantera konsekvenserna. Det ofta nämnda tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har ingen rörelsefrihet i hur läkemedel ska bytas ut mot de billigaste alternativet. Och den svenska staten har sparat enormt mycket pengar med det så kallade generikautbytet. Ett miljöbonus-system i den avvägningen har diskuterats länge och väntar på att få regulativt eller legislativt gehör.

Riksdagen är det lagstiftande organet, men initiativ tas i vanliga fall från regeringskansliet. Och förutom att bidra till utskottens och partiernas arbete, så blev vi uppmuntrade att fortsätta söka dialog med ansvariga departement för att snabba på politiska initiativ som så småningom utvecklas fast utan strategisk paraply och utan koordinerat aktörssamverkan.

Challenge accepted – vi hörs efter sommaren!

Klustergruppens rekommendationer om vatten och läkemedel hittar du i form av en policy brief och ett working paper. Program och presentationen från seminariet finns här.