Vattnets betydelse i landskapsrestaurering

Idag finns det miljontals degraderade skogslandskap och för att kunna tillgodose människors behov av vatten, mat och råvaror, och samtidigt bevara biodiversitet och minska negativa klimateffekter är produktiva landskap en nödvändighet. Det finns flera olika metoder för restaurering av landskap och Lars Laestadius, konsult åt bland annat Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), påpekade vikten av att anpassa metoden utefter kontext, använda flexibla tillvägagångssätt och inkludera alla berörda parter. ”Landskapsrestaurering är när en generation överlämnar landskapet i bättre skick till efterkommande generation”. Lars påpekade att detta är en process som tar årtionden och som måste anpassas under vägens gång. Det finns politiska åtaganden med mål att 350 miljoner hektar mark ska restaureras till år 2030. Detta är dock endast frivilliga åtaganden och under 2017 uppskattas 156 miljoner hektar vara under restaurering. Det är främst länder från Syd som leder denna utveckling, och fler borde följa deras exempel, konstaterade Lars.

För restaurering av landskap är det nödvändigt att förstå hur olika processer i naturen fungerar. Hydrologi bygger på kunskapen om hur vatten rör sig och verkar, vilket är grundläggande för långsiktiga och hållbara lösningar. Var tar till exempel vattnet vägen när du häller det över en blomma? Hur kommer det att falla? En del av vattnet kommer att tas upp av jorden och en del av växtens rötter, men vad händer när växten dör? Kevin Bishop, forskare på SLU, underströk vikten av förståelsen av vattnets väg i landskapet och menade att det finns alldeles för få hydrologer idag. Kevin uppmanade också till en uppdaterad syn på den hydrologiska cykeln som vanligtvis inte inkluderar människors användning av vatten, industrier eller livsmedelsproduktion, vilka alla är faktorer som påverkar tillgången till vatten och vattnets kvalitet. ”Vi måste förstå varifrån vattnet egentligen kommer. Avskogning i en region eller ett land kan till exempel påverkar nederbörden i andra regioner”.

När man talar om landskapsrestaurering är kanske främsta associationen att plantera träd med fokus på att återskapa och konservera naturliga värden. Det är dock viktigt att se hur landskapen samtidigt ska kunna användas för livsmedelsproduktion. Livsmedelssektorn står idag för ca 70% av den totala vattenanvändningen. I och med en växande befolkning och ökat välstånd efterfrågas mer näringsrik och proteinrik mat, vilket tillsammans med förändrat klimat sätter ännu mer press på våra livsmedelssystem och vattenresurser. Jennie Barron från SLU och CGIAR betonade att vattenanvändningen måste regleras och förvaltas i mycket större utsträckningen än vad som görs idag, speciellt när det kommer till jordbruket. Produktionen kommer behöva intensifieras med större avkastning per hektar, speciellt i länder i Afrika. Det blir därmed avgörande att hitta hållbara och decentraliserade bevattningsmetoder, men också system för att hantera översvämningar. Detta innebär att det finns många olika funktioner som måste tas i beaktande när vi talar om landskapsrestaurering.

Olika förvaltningsmetoder och angreppssätt diskuterades flitigt i klustergruppen och vattnets möjlighet att länka samman olika sektorer och problem sågs som en tillgång. ”Multifunktionella och produktiva landskap är målet, och hållbar vattenförvaltning är redskapet för att uppnå detta”. Brist på tillförlitliga data och information är dock ett hinder, såväl som bristfällig utbildning om adaptiva metoder.

SIWI har flera olika klustergrupper och Elin Weyler från SIWI är med och leder gruppen på temat ”Vatten och livsmedel” och presenterade deras arbete på mötet. Klustergruppen består av flertalet livsmedelsföretag och utifrån deras önskemål drivs nu ett projekt som utvärderar olika miljöcertifieringar och standarder från ett vattenperspektiv. Genom att inkludera den privata sektorn finns det möjlighet att hitta fler praktiska och konkreta metoder för att brygga det ofta existerande glappet mellan teori och praktik. Medlemmarna i gruppen för vatten i landskapet var eniga om att en större representation från just den privata sektorn är önskvärd i även i deras fortsatta arbete med klustergruppen.